Ett mormyskaspö är ett kort, lätt spö med känslig spets och lina på en liten rulle eller tråd, och det väljs utifrån vilken fisk du ska pimpla och hur djupt du fiskar. För mört och småabborre på grunt vatten räcker ett spö på cirka 20–30 cm med mjuk topp. Större fisk och större djup kräver lite mer ryggrad.
Vad är ett mormyskaspö och vad används det till?
Ett mormyskaspö är ett kort pimpelspö med känslig spets som används för att pimpla med mormyska under isen. Mormyskan är ett litet, tungt jiggbete, ofta en droppformad kula av bly eller volfram med en enkelkrok. Den väger bara någon gram eller mindre, och därför måste spöet kunna registrera rörelser som ett vanligt pimpelspö aldrig märker.
Ett vanligt pimpelspö är byggt för att hantera en pimpel eller balanspirk på 5–20 gram, och det har en styv topp som klarar vikten. Mormyskaspöet är kortare, ofta bara cirka 20–40 cm, och i stället för en styv topp har det en mormyskatopp, en tunn, böjlig spets eller en fjäderspets som fäster längst ut på spöet. Spetsen fungerar som flöte och visar hugget.
Till mormyska väljer de flesta en lätt monofil på ungefär 0,08–0,14 mm, för en grov lina dämpar betets rörelse och syns mer för fisken i klart vintervatten. Hanteringen skiljer sig också. Du håller spöet lågt, nära hålet, och fiskar med små handledsrörelser i stället för de längre lyft som en pimpel kräver.
Hur fiskar man med mormyska?
Man fiskar med mormyska genom att låta betet sjunka till önskat djup och sedan jigga det med korta lyft och pauser. Under isen är fisken trög, eftersom kallt vatten sänker ämnesomsättningen, och därför tar den oftast betet när det står still.
- Sänk till botten. Låt mormyskan sjunka tills linan slaknar, veva sedan upp några centimeter. Abborre och mört står ofta strax ovanför botten vintertid, där vattnet är varmast, runt 4 grader.
- Jigga kort. Skaka spöet med små, snabba rörelser så att mormyskan vibrerar några millimeter åt gången. Det är vibrationen som lockar, inte avståndet.
- Pausa. Håll spöet helt stilla i några sekunder. Här kommer de flesta hugg, för fisken har följt betet och slår till när det slutar röra sig.
- Läs av spetsen. Ett hugg syns sällan som ett ryck. Oftare böjer sig toppen lite nedåt, eller så rätar den upp sig när fisken lyfter betet. En fjäderspets av wigglertyp förstärker de rörelserna och gör dem lättare att se.
- Mothugg lätt. Lyft spöet med en kort handledsrörelse. Ett hårt mothugg sliter lätt kroken ur mörtens tunna mun.
- Byt djup. Kommer inget napp efter några minuter, flytta betet en halvmeter upp och prova igen innan du byter hål.
Den vanligaste missen är att jigga hela tiden.
Det känns aktivt, men fisken hinner inte ta.
Vilka fiskar kan man pimpla?
Med mormyska pimplar man främst abborre, mört och id, och ibland även röding och sik.
Mört är klassiskt mormyskafiske. Den har liten mun och tar försiktigt, så en mormyska på ungefär 2–4 mm med en maggot eller fjädermygglarv på kroken passar, ihop med den mjukaste toppen du har. Abborren är mindre känslig och tar gärna en lite större mormyska, cirka 4–6 mm, och den tål ett något fastare spö; de bästa teknikerna för att fiska abborre året runt bygger på samma sak: rätt djup och rätt tempo.
Id beter sig vintertid ungefär som stor mört och fiskas på samma sätt, men den väger mer och kräver ett spö som inte ger efter helt i drillen. Röding och sik står ofta djupare, i fjällsjöar ibland på 10 meter eller mer, och där behöver du en tyngre mormyska för att nå ner och en topp som fortfarande visar hugget trots linans längd.
Vilket pimpelspö ska du välja?
Välj ett kort, lätt mormyskaspö med känslig spets om du främst pimplar småabborre och mört, och ett något kraftigare spö om du väntar större fisk.
| Spötyp | Ungefärlig längd | Spetskänslighet | Mormyska | Passar för |
|---|---|---|---|---|
| Ultralätt mormyskaspö | cirka 20–30 cm | Mycket mjuk, ofta fjäderspets | cirka 2–4 mm | Mört, småabborre |
| Allround mormyskaspö | cirka 30–45 cm | Mjuk topp med viss rygg | cirka 3–6 mm | Abborre, mört, id |
| Kraftigare pimpelspö med mormyskatopp | cirka 45–60 cm | Medelmjuk | cirka 5–8 mm och tyngre | Större abborre, röding, sik |
Längderna och storlekarna är ungefärliga riktvärden, eftersom tillverkarna anger sina spön på olika sätt. Märken som Normark, Kinetic och IFish har alla mormyska- och pimpelspön i sortimentet, och i butiker som Sportfiskeboden kan du känna på topparna innan du köper, det säger mer än produktbladet.
Spetsens känslighet
Det viktigaste är spetsen. En mjuk topp visar mörtens försiktiga napp men böjer sig helt med en tung mormyska, och då försvinner signalen. Tumregeln är att toppen ska böjas tydligt men inte hänga rakt ned när betet hänger stilla. Bäst är spön med utbytbara toppar, så att du kan byta efter betet och slipper köpa nytt spö.
Längd och vikt
Kort spö betyder bättre kontroll över små rörelser, och därför vinner ultralätta spön i grunda vikar. Längre spö ger mer marginal när en stor abborre rusar mot iskanten, och det är lättare att fiska stående med. Ett lätt spö med en enkel trådrulle orkar du hålla stilla i timmar, och stillhet fäller många fiskar. En multirulle eller liten haspelrulle passar bättre på djupt vatten där du vevar mycket lina.
Så väljer du rätt mormyskaspö
Fiskar du mest mört och abborre i grunda vikar tar du det ultralätta spöet, medan den som söker röding och sik på djupt vatten ska välja ett kraftigare spö med utbytbar mormyskatopp.