Id är en stor, ofarlig karpfisk som lever i svenska sjöar och vattendrag. Den går att äta, men är bättre att fånga och släppa än att ta hem. Den kan bli upp till 85 cm lång. Mörk rygg, silvriga sidor och rödaktiga fenor gör att den lätt förväxlas med mört och sarv.
Vilka fiskar finns i saltvatten?
Id lever främst i sötvatten och går ut i bräckt vatten längs kusten, men aldrig i rent saltvatten. I havet hittar du i stället arter som torsk, makrill, sill och plattfisk.
Id tål den låga salthalten i Östersjöns skärgårdar bättre än många andra karpfiskar. Där står den i vikar och flodmynningar och vandra upp i åar och älvar för att leka på våren. Vid kusten fiskar du alltså i bräckt vatten, men sjöar och lugnflytande vattendrag är oftast bättre. Vill du hitta vatten där id brukar finnas är de bästa insjöarna för fiske i Sverige en bra början.
Vad nappar id bäst på?
Id nappar bäst på små beten som liknar insekter, maskar och småfisk, alltså sådant den äter naturligt. Mask, maggot och majs på liten krok fungerar vid mete. Vid spinnfiske tar den gärna små spinnare och lätta drag, och på sommarkvällar vakar den efter insekter, vilket gör den till en tacksam fisk på fluga.
Id är en allätare i lugnare vatten, så beten ska vara små och presenteras långsamt. Fiska nära ytan när idarna vakar och nära botten resten av dagen.
Fiskar du med lätt spinnspö och lina runt 0,20 mm klarar du både id och den abborre som ofta står i samma vatten. En översikt över de populäraste arterna i svenska vatten hjälper dig att känna igen vad som kan dyka upp på samma ställe.
Hur stor blir id och hur gammal kan den bli?
Fishbase samlar uppgifter om idens storlek, ålder och sårbarhet, och de visar en fisk som växer långsamt och lever länge:
- Maxlängd: 85 cm
- Maxvikt: 4,0 kg
- Vanlig längd: 30 cm
- Könsmogen, alltså redo att leka för första gången: vid cirka 6–7 års ålder
- Maxålder: 29 år
En id på 2 kilo är en riktigt fin fångst och har ofta många år på nacken.

Går det att äta id?
Ja, id går att äta, men köttet har många fina ben och är därför krångligare att tillaga än till exempel abborre eller gös. Arten är bedömd som ofarlig för människor, så frågan handlar om smak och ben, inte om säkerhet.
Smaken är mild och något jordig, särskilt på fisk från grunda, varma vatten. Det stora problemet är de små gaffelformade benen i muskeln. De går inte att dra ut med pincett på samma sätt som de grova benen i en gäddfilé, och därför väljer många att släppa tillbaka fisken. Vill du ändå laga den kan du skåra filén tätt, några millimeter mellan snitten, så att benen kapas och mjuknar vid stekning. Eller mala köttet till färs och göra fiskbullar eller fiskbiffar, då försvinner benen helt. Ta en mindre fisk runt 30–40 cm om du ska äta den, eftersom stora id både har grövre ben och är de individer beståndet behöver mest.
Fånga och släpp eller ta hem
Id är sårbar för överfiske, så släpp tillbaka stora individer och ta bara hem det du faktiskt tänker äta. Fishbase sätter sårbarheten, ett mått på hur hårt en art tål fisketryck, till 69 av 100, vilket är högt.
En id som tas upp innan den hunnit bli 6–7 år har aldrig lekt, och en stor id som tas upp är en fisk som kunnat leka i många år till. Ett nedfiskat bestånd byggs därför långsamt upp igen. Använd hullingslös krok eller nyp ner hullingen, landa fisken i blöt håv och låt den vila i vattnet med huvudet mot strömmen tills den simmar iväg själv. Samma grundregler som gäller för allt sportfiske gäller för id: skona stora fiskar, kroka med omsorg och släpp tillbaka det du inte ska äta.