Fiskare på en brygga vid lugnt vatten förbereder sitt jigghuvud

Vilket jigghuvud ska du välja för abborre och gös?

Ett jigghuvud är en bly- eller järnvikt med krok som fixerar mjukbetet. Vikten väljer du efter djup och strömning, formen efter bottnen och kroken efter betets storlek. Gör du rätt här tappar du färre jiggar.

Vad är ett jigghuvud och vad används det till?

Ett jigghuvud är en vikt med krok som du fäster mjukbetet på och använder för att fiska nära botten. Vikten sitter gjuten runt krokens öga, och mjukbetet trär du upp på kroken så att det ser ut som en levande småfisk, mask eller kräfta.

Du kastar ut, låter jiggen sjunka till botten och lyfter den sedan i korta ryck med spöet eller med veven, så att den hoppar fram och faller tillbaka. Huggen kommer oftast i fallet. Huvudet är alltså mer än en sänke: vikten bestämmer hur fort jiggen faller och om den når botten alls, och formen bestämmer hur den beter sig när den slår i stenar och vegetation. Byter du huvud ändras hela presentationen, även med samma bete.

Jigg är en av de säkraste metoderna när abborren står nere vid botten.

Hur väljer du rätt vikt?

Vikten väljer du efter djup och strömning: lätta vikter för grunt och stilla vatten, tyngre när du fiskar djupt eller i ström. Välj alltid det lättaste huvud som fortfarande ger tydlig bottenkontakt, eftersom en lätt jigg faller långsammare och ger fisken mer tid att hugga.

Vikt efter djup

Det här är en tumregel för stilla vatten och vanliga mjukbeten, inga exakta gränser:

Vid 0–3 meter passar cirka 3–7 gram. Jiggen ska sväva ner, inte rasa. Vid 3–8 meter passar cirka 7–14 gram, det vanligaste spannet i svenska sjöar. Vid 8–15 meter passar cirka 14–20 gram, så att du fortfarande känner när jiggen landar. Djupare än 15 meter behövs tyngre huvuden, främst för gös på djupa kanter.

Ett tjockt och skovelformat bete bromsar fallet, så med ett stort shadbete kan du behöva gå upp ett steg i vikt.

Vikt efter strömning

Strömning trycker på linan och lyfter jiggen från botten, och därför behöver vikten öka även om djupet är detsamma. En gångbar uppskattning är ungefär 1 gram per meter djup i stilla vatten och ungefär det dubbla i tydlig ström.

Säg att du fiskar på 8 meters djup. I en lugn vik räcker cirka 8–10 gram. Flyttar du till ett strömmande sund på samma djup driver ett 10-gramshuvud iväg i en båge och når botten långt nedströms, eller inte alls. Där behöver du snarare ett betydligt tyngre huvud för att jiggen ska landa nära där du siktade. Vind på båten fungerar på samma sätt och kräver också extra vikt.

Räkna sekunderna tills linan slaknar efter kastet. Slaknar den aldrig tydligt är huvudet för lätt. Står fisken passiv och huggen uteblir kan du i stället prova dropshotfiske, där betet står still ovanför sänket.

Vilken form och krok passar bäst?

Rund form passar på mjuk botten, spetsig eller platt form på stenig botten, och kroken ska matcha betets storlek.

Form efter botten

Ett runt huvud, ofta kallat kulhuvud, är det vanligaste och mest allsidiga. På sand, lera och mjuk botten fungerar det bra, eftersom det faller rakt och rör sig förutsägbart. Bland sten blir det problem. Kulan rullar ner i springorna mellan stenarna och kroken följer efter, och därför hänger runda huvuden så ofta på steniga grund.

Ett spetsigt eller platt huvud glider i stället över stenarna och tippar inte lika lätt ner i håligheter. Platta huvuden som står upp på botten håller dessutom kroken pekande uppåt, bort från hinder. Fiskar du stenig botten, vilket du ofta gör längs uddar och grynnor, är det rätt val.

I vegetation fungerar ingen form riktigt bra. Där är ett lätt huvud som du håller ovanför växterna oftast bättre än ett tungt som borrar ner sig.

Krok efter bete

Kroken ska vara lång nog att komma ut ungefär en tredjedel in på betet, räknat från huvudet. Kommer den ut för långt fram missar du många hugg mot betets bakdel. Sitter den för långt bak blir betet stelt och simmar sämre. Lägg betet bredvid jiggen innan du trär på, så ser du direkt var kroken kommer ut.

Som riktmärke passar storlek 1–2 till abborrbeten på 5–7 centimeter och 1/0–3/0 till beten på 8–12 centimeter för gös och mindre gädda. Krokstorlekar skiljer sig mellan tillverkare, så låt betets längd avgöra snarare än siffran på förpackningen. En vass krok behövs eftersom ett jiggbete ofta tas lätt i fallet. Känn med tummen och byt eller fila när spetsen inte längre fastnar mot nageln. Klämmer du ner hullingen blir avkrokningen snabbare och skonsammare för fisk du släpper tillbaka.

Tumme provar udden på ett jigghuvud med nedpressad hullingshake

Sammanfattning

Fiskar du mest grunda, mjuka vikar räcker några lätta runda huvuden, medan du som fiskar strömsatta sund och steniga grund bör ha spetsiga eller platta huvuden, även tyngre, i lådan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *